10 minuter från sta´n. En evighet från vardagen.

Historia om Råda

Ekmanska barn på RådaFlickor och Vovvar på RådaFröken Petzäll & hästFlybildDagsverkareTrädgårdsarbetareExteriör hvd byggnadGården mot grindenBakom nuv. kaffestuganPigor i bagarstuganPojke meta vis Rådasjön
Föregående
Ekmanska barn på Råda
Nästa

Säteri eller Sätersgård var en benämning redan på 1200-talet på en gård, som under medeltiden bebotts av en frälseperson. Men vad är en frälseperson?

Frälse är ett nordiskt begrepp, frälst från skatt, en fri man och inte någons träl, ett medel för kungamakten att knyta till sig inflytelesrika personer som annars skulle ha kunnat vara konkurrenter om makten.

Sverige och Råda Säteri på medeltiden
Råda Säteri anlades förmodligen mot slutet av 1100-talet. Det var i ett Sverige med 9-11 små städer med ett tusen tal invånare. Städerna liksom byar eller enskilda gårdar var oftast lokaliserade vid sjöar, hav och vattendrag. Man antar att Sveriges befolkning bestod av bara 200 till 250.000 invånare på 1100 -1200-talet. Av dem fanns majoriteten söder om Dalälven.

Anlagda städer per århundrade:
Birka/Sigtuna 700, Visby 800, Helsingborg 900, Uppsala 1000, Falun 1000, Skara 1000, Vadstena 1000, Lödöse 1100, Uppåkra/Lund 1100, Stockholm 1250, Göteborg årtal 1473, 1545 o 1621.

Styret av Sverige varierade mellan Kung/Drottning eller Riksföreståndare. Tiden präglades av oro. Rika storbönder regerade över mindre landområden och tog ofta till vapen mot upproriska bönder. Vi hade också danskar och norrmän tätt in på oss i Halland respektive Bohuslän. Sverige var delvis instängt väster ut, land- såväl sjöledes. Vår handel med omvärlden var hotad. Det skapade grogrund för enskilda krigsherrar och storbönder att skapa små arméer för att kasta ut danskar och norrmän.

Vissa krigsherrar en sådan var Engelbrektsson satte fart på oroligheterna genom sitt uppror mot Kalmarunionen bildat 1397. År 1434 tågade han med sin andra arme till Älvsborgs Fästning, bemannade den för att försvara älvmynningen, som var Sveriges enda öppning ut mot västerhavet. Vid detta krig och under de som skulle följa efter var det de kringliggande socknarna som fick lida och utsattes för skadegörelse, plundring och bränning samt krav på förnödenheter till de stridande. Råda fanns med bland de gårdar som drabbades särskilt hårt av plundring och bränning och låg öde 1563 till 1574. Detta var en del av vardagen för folket i gränsbygderna kring Råda socken. Detta höll på i omgångar ända fram till 1644/45.

Freden i Roskilde 1658 gjorde till stor del slut på allt detta vasansfulla elände och dagens gränser blev gällande. Vi skall dock komma ihåg att det förekom stora och avgörande slag även efter 1658. Ett sådant var den sista striden om Bohus Fästning sommaren 1678.

Vilka har styrt här på Råda Säteri?
I slutet av 1760-talet tog direktören i Ostindiska Kompaniet Martin Törngren över Råda Säteri genom en pantafffär och lät uppföra en huvudbyggnad i trä i två våningar med valmtak och två flyglar, som blev klart 1771. Det är den vi ser idag. Här finns en hel del antika möbler, konst samt värdefulla handskrifter. I Blå Matsalen finner vi det som var vanligt under medeltiden nämligen vävtapeter. Under 1500-talet kom papperstapeterna där motiven trycktes med träklichéer. Äldsta bevarade papperstapeten hittades under reparation i det Rosenvingska huset i Malmö daterat till 1564. Strax innan entrén kan vi till vänster se del av den stora köksträdgården. Till höger 25 m ner två rödmålade sädesmagasin av stort kulturhistorisk värde sannolikt från 1600-talet.

Martin Törngren lade ner stor omsorg inte bara på inredningen utan även på parken och trädgården ner mot sjön där det byggdes en gedigen stenbrygga 20 m ut i Rådasjön. Parken är av fransk karaktär med planterad vegetation, träd och buskar tuktade enligt ett symetriskt schema.

Martin Törngren avled 1799, men hans andra hustru Lovisa Törngren, född Svartlock, stannade kvar på Råda, där hon hade många aktade gäster, framför allt bland sin dotters litterära vänner.

Martin Törngren hade en dotter i sitt andra äktenskap. Hon fick namnet Martina och hon har blivit den mest omskrivna ägaren till Råda. Redan som 15 - åring blev hon gift år 1804 med hovstallmästare Werner Gottlob von Schwerin och erhöll Råda i morgongåva.

Paret flyttade till Stockholm där maken hade sitt arbete i kungens tjänst. Den vackra och intagande Martina väckte, trots sin ungdom stor respekt i sällskapslivets salonger, som alltid var välbesökta och dit kom ofta storheter som Carl Gustaf von Brinkman, Tobias Sergel, Atterbom ("Lycksalighetens ö"), Frans Mikael Franzen skald och andra redan då berömda personer.

Hon skapade en unik gästbok, en fönsterruta där gästerna kunde skriva sitt namn och hälsning med en diamant. Fönsterrutan finns på andra våningen i Tupprummet.

Genom sin litterära begåvning fick hon kontakt med det lärda Sverige. Hon kom att brevväxla mycket frekvent under många år med Carl Gustaf von Brinkman, som var en aktad klassicistisk poet och författare samt diplomat. Han var dessutom ledamot av Svenska Akademien. Vidare träffade hon Esaias Tegnér vid Ramlösa Brunn 1816. Även om det var ett mycket kort möte, uppstod tycke. De skulle komma att hålla kontakt i många år genom brev och boklån. Efter fyra år var tiden mogen för Tegnér att besöka det Schwerinska godset i Sireköpinge i Skåne. Tegnér skriver i sitt tacktal till värdinnan att vistelsen där tillhörde "de få helt och hållet lyckliga dagar jag haft i Skåne". Kontakterna fortsatte och besöken av Tegnér i Skåne blev allt tätare. Martina avslutar som oftast sina brev till Tegner med Vänskaps- och ömhetsfullt. 1824 inträffade en brytning som varade i 1 år. Denna schism lär ha uppstått efter ett närmande från Tegnérs sida. Martina tog mycket illa vid sig, packade och avreste i all hast till Stockholm. Tegnér kom allt djupare in i sin sinnessjukdom. Det kom dock ett och annat brev, som damp ner på Råda. Det sista brevet skrev Tegnér 28 februari 1843 till Martina von Schwerin. Esaias Tegnér avled 2 november 1846.

Martina hade börjat få problem med reumatism. Det drog kallt på höstar och vintrar på Råda. Det var en svår tid för Martina. Perioden med dotterns bortgång 1839, hennes man 1840, hennes yngste son och Tegnér 1846 samt hennes förtrogne Carl Gustaf von Brinkman 1847. 1849 sålde hon Råda och bosatte sig i en våning i Ekmanska Huset vid Domkyrkoplatsen. I den våningen levde hon till sin död 18 november 1875 och blev 86 år.

Martina sålde Råda Säteri till Gustaf Ferdinand Henning invandrad från Marieburg i Sachen.

Efter att han gift sig öppnade han en handelsfirma och gjorde sig en förmögenhet, som investerades i gården Holma belägen där Papyrus låg. Han såg möjligheterna att ta vara på vattenkraften och byggde ett spinneri på ägorna. Han uppkallade det efter sin Maria och anläggningen fick namnet Mariedahls fabriker. Nästa investering var att köpa ön Blasholmen också den i Mölndalsströmmen och bygge där ytterligare ett bommullsspinneri vid namn Rosendahl år 1832. Vid 61 års ålder beslöt han att sälja sina industrier och dra sig tillbaka.

Efter två var han trött på sin sysslolöshet och 1849 köper han Råda Säteri och bara några dagar senare får han tillstånd att bygga en fabrik på hemmanet Mölnlycke och bygget påbörjades omedelbart. Detta var starten till Mölnlycke fabriker, som sedermera kom att ytterligare utvecklas av mågen Bruno Wendel "Kungen av Mölnlycke". Gustaf Ferdinad Henning gick ur tiden den 2 september 1853. En osedvanligt driftig och visionär man.

En förutsättning för att Råda Säteri skulle fungera var Torparen. Han var strängt hållen i sin knytning till Säteriet, godsherren eller rättaren. Att komma i onåd och inte vara till belåtenhet eller inte göra det man blev tillsagd om kunde vara ödesdigert för Torparen och hans familj.

Dagsverkstorparen kom till under senare delen av 1700-talet mest på grund av den stora folkökningen, som skedde i vårt land. De gällde för alla och envar att få tak över huvudet och mat för dagen.

Torparena stod lite högre på samhällets stege än sina föregångare statarna, som var mer eller mindre livegna. De fick t.ex ingen ersättning i pengar.

Torparen däremot hade ett friare liv även om de levde under arrendekontrakt. Det var ofta bondsöner som blev torpare under några år till de fick möjlighet att överta en gård.

Det var dock inte så lätt att hitta en gård. Många torpare förblev därför torpare livet ut.

Redigerat av Robert Säll från föredrag av
Sten Hugo Stenson
/2010-03-31

Öppet alla dagar i Kaffestugan
Alltid något gott på Råda !


Råda Gelati
Besök Råda Säteri och njut av äkta italiensk glass


Vinprovning
Upplevelse är en uppskattad present att få och rolig att ge bort!


Se alla våra erbjudanden »